Bloggar

BLOGGAR


La Grande Finale

19år blev förklarat på sex dagar, där också en vecka fick summera sex månader. Tiden går fortare än vad man tror och jag har gjort mitt.
Vi gick från bibelskola till rasism och vidare till lärljungaskap som avslutades med Gudsrealtion. Mina s.k fyra huvudämnen som jag hade nedskrivet. Vem kunde ha trott att man skulle klara av något sådant (inte jag).  Men trots allt snack kring detta så kan jag inte glömma att ge lite smygreklam åt Liljeholmen. Mitt första år på folkhögskola och jag har hittills lärt mig otroligt mycket.

Fråga nr 1 – varför Liljeholmen?
Fortfarande en total slump och jag kommer inte ihåg hur jag kom in på hemsidan. Men jag ångrar inte att jag valde skolan. Jag ångrar heller inte att jag valde att gå folkhögskola. Ett år med megamycket häng där gemenskap är prio nummer ett. Man hänger konstant och har ständigt någon att vara med. Sen att skolan alltid är tillgänglig ger det bara ännu mer pluspoäng.

Fråga nr 2 – skulle du rekommendera bibelskola?
Bibelskola tycker jag är väldigt viktigt och är någonting som jag tror kan vara behövligt. MEN ingenting säger att du måste följa trenden och göra det bara för att. Det går minst lika bra att slå upp bibeln och börja ta den mer seriöst genom att studera, diskutera med de i din omgivning. Vi kan inte förvänta oss att alla har råd att gå bibelskola och jag har ett fåtal vänner som har gjort sin egna bibelskola i sitt hem – skit bra! Ingenting säger att bibelskola är den enda vägen men det är ett alternativ (som är en trend just nu).
Om du däremot känner för att söka så kör på. Liljeholmen finns och är otroligt bra. Jag kommer ihåg att mitt enda krav (inför valet av skola) var att det skulle finnas en musiklinlje/profil. Valet blev därmed lovsång och idag är mina tankar kring det helt annorlunda (inte på grund av skolan). Lovsång har fått en annan betydelse och det blir så mycket mer för mig att än att stå på scenen. Sen vet jag inte om mina tankar kring detta ändras (då det sker väldigt ofta) men i nuläget ser det så ut.

Är ditt liv perfekt efteråt? Och vad händer nu efteråt?
Mitt liv är allt ifrån perfekt men det har definitivt tagit en annan vändning. För sju månader sen tog jag studenten och avslutade mina obligatoriska skolår. På sju månader har jag lärt mig så mycket mer om livet och helt plötsligt känns inte x & y-formeln lika irrelevant.
Livets skola är en stor favorit och det bästa(och sämsta) är att man aldrig vet vad som riktigt kommer att hända.  För en gångs skull är planerna tomma för både sommaren och hösten men jag gillar tanken, samtidigt som det är väldigt spännande. Jag som är ett kontrollfreak får verkligen chansen att ha tålamod och för en gångs skull våga förlita sig på någon annan.

Det svåra och läskiga med att skriva dessa inlägg är att man aldrig riktigt vet vem det är som läser dem. Ett fåtal kommer fram och säger till medan andra skriver/ger en like på fb eller de som bara sitter och läser utan att ge någon som helst respons. Hursomhelst så gillar jag dig ändå och uppskattar att du har tagit din tid för att läsa igenom mina inlägg. På nåt sätt märker man att det har givit någon sorts effekt och förmodligen så har vi lärt oss nå nytt.

Jag har insett att skrivandet inte är min grej och att det är svårare än vad man egentligen tror.

Vid det här laget så har ni redan fått tillräcklig med information för att söka upp mig och sedan få upp all den infon som ni vill ha. Känner du dock för att snacka lite extra så finns det en mail:
terezaluyirika@gmail.com

Bortsett från det så vill jag säga tack och hej! Det här har varit skoj och all lycka till näst kommande person som gästar här.

FRED UT Vänner – Du e grym!

Tereza


Gudsrelation

Gårdagens inlägg fick bli dagens istället. Vad sägs som att försöka bjuda på två flugor i en smäll!

Så allting började med att jag blev (som många andra) tvingad till kyrkan då jag inte fick vara hemma själv. Kommer ihåg tiderna då jag tyckte det var extremt tråkigt och hade med mig så många leksaker som möjligt för att sysselsättas. Vi hade även en kyrka som hade två våningar vilket gjorde att man kunde vara på nedervåningen för lek om man inte klarade av gudstjänsten. Rädd som jag var så vågade jag aldrig sitta där helt ensam så jag fick plågas med att sitta där uppe och genomlida den 90min långa gudstjänsten. Vid den åldern kändes det dock som att pastorn predikade hela söndagen och det tog aldrig slut – hur kan man orka prata så länge tänkte jag.

Jag gjorde allt det där vanliga som sker i kyrkan och började gå på olika läger.  Problemet med den tiden var att jag upplevde några s.k gudsmöten men det utvecklades aldrig till någonting annat. ’’Föräldrartron’’ fungerade inte längre utan jag var tvungen att göra ett aktiv val. Mitt val blev dock väldigt enkelt och jag lämnade kyrkan (nu när jag tänker efter så kan jag ingenting annat än skratta åt mitt val). Men som jag har nämnt i tidigare texter så började jag ifrågasätta vår värld som vi lever i och såklart kunde jag inte undgå ifrån att Gud kom in i hela bilden. Bibelskola blev mitt val och nu sitter jag här. Jag fick chansen att studera och bearbeta bibeln på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.  Jag började applicera mer av Guds ord i mitt liv och det började ske en förändring.
Den största förändringen skedde när jag valde att börja läsa bibeln. Jag hade aldrig läst bibeln tidigare utan bara läst ett ex antal verser från olika böcker. Men jag valde att börja läsa i Nya testamentet för att ge det hela en chans. Nu har vi även bibelläsning på skolan vilket gör att vi läser från början till slut.
Men min relation till Gud förändrades när jag valde att läsa om Guds ord. Innan så har jag hört om att man ska läsa i bibeln för att få större förståelse men jag har aldrig tagit det seriöst. Jag valde i alla fall Markusevangeliet som första bok och kommer ihåg att det gick lite trögt i början. Men för varje kapitel som gick så fick jag mer intresse. Det blev så intressant att jag var tvungen att sätta upp gränser på lektionerna  för mitt läsande(vilket jag fortfarande har). Idag har jag som obligatorisk vana att läsa ett kapitel ur bibeln varje dag.  Nu i efterhand så har jag märkt att det är extremt viktigt att läsa bibeln för att kunna få större förståelse. Hur ska man annars kunna förhålla sig till Guds ord?

Så för att summera det lilla:

1) Att leva på ens föräldrars tro fungerar inte i längden. Man måste göra ett eget val för att kunna få en förändring.

2) Vi kan inte bara gå på gudstjänst, läger eller festival och inte försöka utveckla någonting mer med Gud.

Den sista och viktigaste

3) Att läsa bibeln. Det må kännas krångligt och svårt. Men det gör så extremt mycket för förståelsen. Hur ska vi förhålla oss till Guds ord om vi inte läser om det? Så sätt igång med Markusevangeliet om du nu aldrig har läst bibeln förut. Ge det en chans och ha tålamod. I’m here for you.

Jag vill gå in mer djupgående men eftersom att jag inte har tillräckligt med tid så får vi köra en mer enkel förklaring – hoppas det är okej.

Ett inlägg kvar sen avslutas allting. Vad sägs som att slå igen säcken!
Tills vidare –
Fred ut vänner (!)
Tereza


Svart&Troende

 

Att vara troende. Att vara en lärljunge. I Nya testamentet i bibeln kommer det nya budet ’’Ni ska älska varandra så som jag har älskat er’’.  Aldrig har jag varit med om så mycket kärlek på en och samma gång.

I Lukas 6:27-36 står det även ’Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också. Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem. Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så. Och skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda. Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig ’’

Budet är väldigt ’’enkelt’’ och det ända som krävs är att älska och visa kärlek. Den största utmaningen kommer när man ska applicera det på sitt egna liv (och vardag).  Vi säger att vi ska vara lärljungar men applicerar vi verkligen Guds ord i vår vardag eller läser vi bara om det? (Det är nu du får chansen att tänka efter… vilket man egentligen inte gör)

Man måste lära sig att inte bara läsa Bibeln utan leva efter den för det är där som vårt lärljungaskap kommer i sitt rätta esse.

Så vad betydde det för mig? 

Sen barnsben har jag varit med om rasism på olika sätt. Kommentarer och elaka ord uppstår som är till för att kränka och förolämpa mig. Som liten valde jag oftast att inte reagera och tog an mig det istället. Min hudfärg kanske inte var så fin och därmed är det helt naturligt att ingen kommer någonsin fråga chans på mig. Jag hatade mitt hår och tyckte inte alls att det var vackert och var inte alls nöjd med mitt utseende. Tänk om jag bara hade haft lite rakare hår och inte så lockigt då skulle jag kunna gå natural hela tiden. Kommentarerna fortsatte att följa med i uppväxten och efter ett tag växte det ett stort hat inombords som gjorde att jag blev så arg på allt å alla. Jag började få trust issues.. Vilken vit person som jag mötte såg jag nästan som en fiende. Och ibland kunde det hända att jag stötte på en person som ville kränka en.

Det var sommaren 2015 som jag jobbade på äldreboende som rasismen slog mig i ansiktet och jag fick uppleva det på riktigt. Och det var någonstans efter det som fler kommentarer började komma från alla sorters människor. Jag hittade min fiende/fiender!
Och att då läsa Luk 6:27-36 ’’älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er’’ – DÄR har vi utmaningen. För tänk dig exempelvis, någon kommer fram till dig och istället för att fråga om mitt namn, tillstånd, vad jag gör på fritiden så kommer kommentarer som ’’har du någonsin försök att tvätta bort smutsen på din hud’’ eller ’’usch kolla där kommer hon igen’’. Kommentar efter kommentar och du ska ÄLSKA den personen. Du ska visa kärlek istället för att skrika tillbaka. För vi säger ju själva att vi vill vara Jesus lärljungar och det är i sådana situationer som lärljungaskapet kommer till användning.
Jesus själv får genomgå otroligt mycket hat från världen och det är i Johannesevangeliet 15:18-19 som det står ’’Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er’’.

Den bibelversen kan jag alltid gå tillbaka till när jag känner all den hat och ondska som kommer från samhället. Ingenting säger att lärljungaskapet är enkelt utan tvärtom. Och ibland kan jag tycka att det är väldigt svårt att ta till sig Guds ord då man lever väldigt priviligerad och tvingas inte brottas med orden så som man egentligen borde.

Däremot så är jag sjukt tacksam för att jag föddes som svart kvinna och idag kan kalla mig kristen. Det jag däremot önskar och saknar är mer undervisning om detta för att lättare veta hur man ska förhålla sig till dessa situationer. Med tiden har jag, med Gud gjort vad som är bäst för mig. Kommentarerna kommer när de känner för det och jag är nästan aldrig beredd på det. Men min största utmaning i den situationen är att inte svara med en elak kommentar tillbaka på samma sätt. Att visa kärlek och ’’besegra det onda med det goda’’ är något som jag hela tiden har i baktanke. Det betyder inte att jag ska vara positiv till situationen (inte heller att jag accepterar det) men välja att istället ställa en frågeställare till personen och få den att tänka efter. Oftast (noter aldrig) är inte personen medveten om hur kränkande frågan egentligen är – #tragiskt men sant.

Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av hela den här kontexten men jag har på senaste tiden märkt att man inte lever ut sitt lärljungskap som man borde. Vi läser väldigt mycket ur bibeln och hur Jesus agerade i många olika situationer men hur väl applicerar vi det på vårt liv? Den största utmaningen kommer där och det är egentligen DÄR som fokuset borde vara. Vi talar väldigt mycket om att älska sin fiende men hur ska man lära sig att älska om vi aldrig gör det i verkligheten? Och hur ska man visa kärlek i olika situationer? Hur gör andra troende?
Frågetecken och återigen frågetecken och ibland önska jag att det fanns svar på mina frågor..

Imorgon är det helg och näst sista inlägget. Tänkte byta lite fokus och köra på någonting annat då.

Återigen!
Fred ut vänner (!)

Tereza

 

 


Att vara svart i en vit värld (förvarning)

Så Uganda blev mitt ursprung men Sverige blev min uppväxt. Uganda är ett land, som många andra länder en del av kontinenten Afrika. För att göra det hela enkelt —> Afrika är inte ett land utan består av 55 länder (väldigt självklart) men trots det så får jag frågor som ’’talar du Afrikanska’’ eller ’’ser alla ut som du i Afrika’’ och listan med frågor kan bli längre. Tänker man på alla frågor så blir man lite smått irriterad för att man inser att det finns en väldigt stor okunskap. Då jag återigen bara är 19år orkar jag inte alltid vara en lärare som ska förväntas besitta information som ska lära ut omgivning- jag passar nog på den.
Det finns uppslagsverk och böcker att läsa, vill man lära sig så läser man där eller årets största bok eeeever (för vår tid) – internet. På hela 10sekunder kan du få upp stumtals med information om allt mellan himmel och jord.

Men eftersom att jag faktiskt är kristen och ska vara en godmedmänniska så tänkte jag ge lite basic information som alltid behövs. Då min hudfärg står ut tillskillnad från samhällets ideal så händer det ofta att jag får frågor om/kring den. När någon sedan känner för att vara lite elak och försöka sig på att kränka mig så använder det n-ordet. Det här är ända gången som jag kommer använda dessa ord och skriva om dem men det är bara för lärlingssyfte. Återigen okunskap.
Neger är ett ord som används under en stor del av historien och förknippas till en folkgrupp. I det här fallet är det mot svarta under slavhandeln. Det var de vita som självklart tog sig ann detta (gör det fortfarande) och använde det mycket under slaveriet som en kränkning/förolämpning. Ett tydlig sätt som visar att svarta var underordnade vita. Man skrek, spottade, misshandlade svarta allt på grund av —> makt. Hand i hand användes detta ord och finns fortfarande kvar idag. Så för att göra en lång historia kort, användningen av ordet visar bara på vilken kunskap du besitter. Det är så mycket mer än bara ett ord och visar på så mycket mer. En samhällsstruktur som ingen gillar.

’’Men ni svarta använder ju det mot varandra’’ – den diskussionen finns alltid men jag orkar inte ta det nu. Vill du så kan vi snacka om den privat och vem vet, jag kanske väljer att skriva om det någon gång i framtiden.
Ett annat ord som inte heller är okej att tala om är m-ordet dvs mulatt. Ett ord som också har en historisk bakgrund. Där ordet egentligen kommer ifrån mula vilket är en blandning av en vit och svart  person där man referat till djuret som är en blandning av en åsna och häst. Såå nu har jag inprincip gett er uträkningen vilket gör det väldigt lätt för dig att räkna ut slutresultatet. Jag använder inte orden i respekt och tycker heller inte att man ska använda någon av dem för att de är väldigt kränkande och tycker därmed inte att man ska ta sig frihet att göra som man vill. I slutändan så syftar det till någonting och har en större påverkan än vad man egentligen tror.

Men att växa upp i en vit värld med en vithetsnorm är inte alltid så kul – speciellt om du inte är vit. Att inte känna sig inkluderad och hela tiden bli ifrågasatt och förolämpad startade från tidig ålder. Dock var de inget som man fick instruktioner om (något som jag tackar Adam Tensta för i hans nya låt Svartbäbis – kolla upp) utan man lärde sig med tiden.

Men att inte vara etnisk svensk och ständigt bli påpekad om det TROTS att man försöker anpassa sig till samhället är som ett öppet slag i ansiktet.  Och oftast vill man inte mena någonting illa med alla sina frågor men genom att ställa dem visar på att du ser mig som annorlunda då frågan endast riktas till mig.
Vi kör ett (enkelt men vardagligt) exempel så vi alla förstår vad jag menar. 

Ibland (väldigt ofta) vill människor röra mitt hår och ställa (dumma – förlåt) enkla frågor som ’’hur tvättar du ditt hår?’’ , ’’får jag känna på ditt hår’’, ’’Vad gör du med ditt hår när du ska sova’’ och återigen så blir listan lång med stumtals av frågor. Och även om man inte menar någonting dumt med det så visar det bara på att jag är annorlunda. Så egentligen kvittar de hur mycket jag försöker anpassa mig till samhället för frågorna kommer fortfarande komma från folk i min omgivning.  Vid det här laget har jag lärt mig att ha överseende och förstår att det finns en okunskap, men hey vi lever i 2016 inte år 0.

Men något som sedan kan få mitt humör att vända totaally är om man RÖR/klappar/känner mig på huvudet och ska behandla mig som ett djur. Samtidigt som man ska ge kommentarer som ’’ditt hår känns som bomull’’ eller ’’ditt hår känns som päls’’ . Om jag ska vara helt ärlig så ser jag inte det som en komplimang att bli jämförd med bomull och päls :)

Så hittills så kan vi ta lärdom att:

  1. Att vara svart i en vitvärld gör att man ständigt känner sig utanför och trots att man försöker anpassa sig så påpekar omgivningen det kontinuerligt. – Im not a Alien.
  2. Det finns okunskap
  3. De två orden n-ordet och m-ordet är rasistiska uttryck.
  4. Det finns okunskap
  5. Mitt hår har ingen fribiljett and DO NOT TOUCH IT!
  6. Det finns okunskap
  7. Jag skulle kunna skriva så mycket mer och vill få med C.A (Culture appropriation), exotifiering etc men måste få space för resterande.
  8. Sist men inte minst. Jag är ju kristen och försöker vara en sån bra lärljunge som möjligt så se det som en lärdom. Jag må låta serious men ibland måste man vara lite mer allvarlig.

Next up is troende och då slår vi ihop dem. Vem vet, det kanske kan bli någonting bra utav detta. Att skriva är inte min bästa egenskap men hey bästa av allt är att Gud är med och de är nice.

Fred ut vänner (!)
Tereza


”Skrattar bäst som skrattar sist”

Vad jag kom på från senaste inlägget var att jag inte presenterade mig själv med basic info något som bara NAMNET. Så för att göra det enklare för er, Tereza heter jag i förnamn och Luyirika i efternamn. Antal gånger folk frågat om hur man uttalar mitt efternamn är oändlig och jag tänker inte ens försöka förklara det nu heller. Om du är megasugen så kan vi snacka i chatten.

Jag nämner ofta min ålder men efter 19 (snart 20) år har jag äntligen insett att Gud är humor. Det roliga är att du ska aldrig vara 100% säker på din framtid för det kan verkligen vända totalt #truestory.  Men i slutändan så är det väldig givande men också spännande att bli utmanad och utmana. Att byta mönster och göra någonting nytt bara för tron och därmed förlita sig på Gud är bland de viktigaste i relationen men också de svåraste (om man är kontrollfreak).

Min kära storebror valde att som 19åring gå bibelskola vilket var för ca 2-3 år sedan (tror jag). Min första reaktion var självklart inte en klapp på axeln utan snarare skrattanfall som ledde till att man hånade samt ifrågasatte hans val. Vem väljer att fokusera (spendera) ett helt år på Jesus? – tragiskt , var min första tanke. Sisådär 2år senare sitter jag själv här och har snart gått 50% av min utbildning på bibelskola. Jag vet vad ni tänker…

Tittar jag tillbaka i min bakspegel så kan jag se att det har skett någon sorts förändring. Den som var då – finns inte riktig kvar på samma sätt längre.

Det var på gymnasiet som allt ’’började’’- mitt ifrågasättande till allt å alla.

Gymnasiet blev den perioden som jag började ifrågasätta världen som vi lever i.  Nu i efterhand  har jag lärt mig att det är i sådana stunder jag är som mest aktiv.  Jag har också lärt mig att det är i sådana situationer som jag blir väldigt ivrig och gör allt i min makt för att få ett någorlunda svar på min fråga. Att ifrågasätta och bli ifrågasatt är två saker som ständigt går hand i hand när det kommer till mitt liv. Ingen av dem är riktiga favoriter men de ger väldigt mycket i längden.

Hursomhelst så hoppade jag på frikyrkotrenden och valde bibelskola.  Mitt iver inombords behövde svar och jag kände att bibelskola är ju väldigt inne just nu så varför inte prova på det. En timme senare och några klicka på en hemsida så hade jag lyckats skriva ihop lite om mig själv för att sedan skicka in en ansökan – snabbt men inte enkelt.
Då jag har rört mig lite inom frikyrkans värld så har man hört en å annan recension om bibelskola. Jag har dock aldrig lyssnat till vad personer har sagt om sina egna erfarenheter kring det (ibland ställde jag frågan bara för att vara trevlig och ha någonting att prata om).  Så inför detta år valde jag att inte ha några som helst förväntningar. Ett blankt papper som förhoppningsvis skulle få lite extra färg och ny kunskap efter ett år…

Efteråt så har jag lärt mig att den inställningen är den bästa. Det gör dig öppen för allting och chansen att bli besviken är väldigt liten.

Så vad är min bedömning hittills? 

  1. Att välja ett år och fokusera på Gud och bibeln har givit mig väldigt mycket (mer ingående kommer).  Hate to break it men jag kommer inte kunna formulera detta så jättebra inom skrift (vill ej skapa höga förväntningar nu). Jag har insett att vara kristen är inte bara h-ux-flux utan ett val som man gör. Att leva med Guds ord som   Prio nr.1 = jätte spännande men också jobbigt många gånger.
    Men jag gjorde ett val genom att välja bibelskola och det valet är ingenting som jag ångrar.

Har de gått över dina förväntingar? 

Då mina förväntningar inte existerade så gick det (fööör) bra. SJUKT Men sant!
Har det varit en dans på rosor?

  • Absolut inte, man har fått större förståelse för Gud och hans kärlek men det betyder inte att mitt liv är felfritt – tvärtom.. Men känslan av att veta att man inte är ensam utan har kraft från ovan som hjälper/styrker en om någonting inte går som det ska är allt som jag behöver.

Nu känner jag dock att mina två senaste inlägg har varit på en väldig enkel nivå så jag tänker att vi sätter igång.  Att vara svart&troende är två saker som säger allt om hur mitt liv är idag. Därför kommer jag dela upp ämnena i part 1 och 2. Vi sätter igång med det första —> svart dvs att vara svart. Imorgon är nästa inlägg uppe. Hoppas ni är med mig på den!

Fred ut vänner (!)

Tereza


Mother T

Vid det här laget borde man vara van vid presentation men för mig har det blivit tvärtom. Meningen med att skriva om sig själv är inte lika märkvärdigt då det känns som att ingen riktigt bryr sig eller kommer ihåg, vilket jag har märkt efter mina  19 (snart 20)år. Men jag ska försöka ha en positiv ton i det hela så det inte uppstår nå missförstånd – kan dock inte garantera.

Om snart två veckor blir man officiellt vuxen och på papper är man inte ett barn längre, hur mycket man sen behöver förhålla sig till det är oklart. Trots mina 19år på denna jord har jag fortfarande en storkärlek för godis + popcorn och kan ibland få jobbiga moments då mina cravings tar över. Med åren har jag lärt mig att hantera dem bättre..

Jag har lärt mig att som yngsta familjemedlem ger stora fördelar både som yngre och äldre. Med vänlig hälsning Tjejen med överröst kärlek.

Nej men skämtåsido, nu kör vi basicfakta:
1) tog studenten 2015 och insåg att man inte måste veta sin framtid när man bara levt 19år. Snackade med Gud om framtid och resultatet för mig blev bibelskola. Nu är det 2016 och jag har genomför 50% av min tid här – SICK. Tiden går verkligen fort när man har kul (å jag är fortfarande på punkt 1 av den här presentationen #tragiskt). Så vi skippar det här med punkter och avslutar med att jag verkligen ser fram emot att få skriva en vecka här. Det kommer bli tankar & funderingar som jag har känt att jag måste skriva om. Att vara svart&troende, bibelskola & folkhögskola och  Gudsrelation. Min tanke är att förhålla sig till detta inom loppet på den här veckan. Med Gud i fokus och massor med skön musik så kanske det här kan bli någonting. Vi gör det tillsammans, har vi frågor och funderingar så skriv till mig.

Hursomhelst så kommer nästa inlägg ikväll eller imorgon.
Jag tänkte att vi kunde börja från början. Det finns trots allt en anledning till att jag sitter här på en bibelskola och skriver om Gud. Så låt oss gå till botten med allt och sen jobba oss uppåt (eller någonstans).

Til next time
Fred ut vänner (!)

Tereza


Livets relationsskola

Det är tisdag den 18 december och jag sitter ihopkurad på forumtaket. Frosten där jag sitter har smält och läckt igenom min tunna vinterjacka. Vanligtvis skulle jag frysa, men just där och då kan jag bara tänka på är det faktum att jag sitter på ett tak under en stjärnklar himmel och är kär.

Tystnaden bryts av mitt eget gapskratt. Jag tittar ut över skolgården i ett desperat försök att skingra bilderna från amerikanska kärlekskomedier som spelas upp för mitt inre. En mörk gestalt går över gräsplanen. Huvudet är sänkt och stegen tunga. Skrattet fastnar i min hals och det slår mig hur olika livet kan se ut även fast vi alla bor på en och samma plats.

Från ett annat håll hörs prat och skratt från några elever som kommer utspringandes från bastun. Det känns som att jag kan se allt, men att ingen kan se oss. Tänker att det nog är såhär Gud ser på sin skapelse. Vet exakt vart vi är och hur vi mår, som från ett annat perspektiv fast ändå mitt ibland oss.

”Det är ändå det här livet handlar om… relationer”. Min tankebubbla spräcks och jag påminns om att jag inte är ensam.
Det där ögonblicket på taket hat följt mig under året. Det var liksom där jag insåg att mest av allt, handlar det här året om relationer. Relationer till andra människor. Relationen till Gud. Leva tillsammans med 80 andra människor på en och samma plats, dela livet. Skratta, gråta. Vara hungrig, empatisk, trött, entusiastisk, arg, glad och frustrerad.

Jag är så oerhört tacksam för att det är just er jag har fått leva med under den här tiden. Att det är just er jag har blivit irriterad och arg på emellanåt. Jag har lärt mig så mycket av att vi är så olika. Fått vänner för livet jag aldrig trott att jag skulle ha någonting gemensamt med och sett Guds kärlek lysa i era ögon.

När jag för ett år sedan sa att jag skulle gå bibelskola möttes jag ofta av reaktionen ”Å vad kul, det kommer att bli ditt bästa, Och värsta år!”. Den kommentaren störde mig väldigt. Idag kan jag förstå vad de menade. Att gå ett år på bibelskola, ja det har varit det bästa och stundtals jobbigaste jag gjort. Men så har jag aldrig tidigare upplevt den volym skratt heller.

Andréa Johannes Sara Oskar Robin Elisabet Lina Eddie Stephanie Ida Isabella Cecilia Derrick Hilda Lars-Magnus Danjel Elin Josefin Frida Sara och Olivia.
Jag älskar er.

Ellinor


Ännu en härlig vecka på Liljeholmen!

Text av Isabella Brynielsson

Hej!!

Hoppas ni har det bra alla där ute. På Liljeholmen strålar solen och man känner att våren är på väg, helt fantastiskt underbart! Jag hade tänkt berätta lite om förra veckan som var riktigt trevlig, som de flesta veckorna här är. Denna vecka bjöds det på mycket go fika, eftersom de var fettisdagen så blev det firat ordentligt med semla både på bibelläsningen och på bönegruppen – smaskigt värre!

Jag och några vänner från lovsångsprofilen och två från musik var även på fredagskvällen och ledde lovsång på en ungdomssamling i Kisa, det var riktigt trevligt och så roligt att så många kom. Sedan på lördagen hade vi öppet hus på skolan med intressanta föreläsningar om genus eftersom de var internationella kvinnodagen, så detta tema var mycket passande. På söndagen skulle vi leda lovsång i en klasskamrats hemförsamling.  De var kul att spela/ leda men även åka hem och se hur två av mina klasskamrater bodd. Det var både roligt och trevligt. Vi lever ju i en så härlig gemenskap här på liljeholmen så då är det ju alltid kul och se hur folk bor, man får ett annat perspektiv.

De har varit en mysig och trevlig vecka med mycket skratt och glädje, det gör en varm i hjärtat. Det är så härligt att vara här på liljeholmen så de är inte sant!! Man lär sig så mycket om sig själv och Gud, samtidigt som de är en så härlig gemenskap med goa vänner.

Här nedan kommer lite bilder från veckan som har gått

SAMSUNG CSC 2014-03-03 18.42.25 2014-03-04 17.58.26 2014-03-09 12.31.43


Senapsriket

Text av Robin Eklånge.

Jag funderar mycket på Guds rike. Hur tar det sig egentligen uttryck? Mycket i bibeln tyder på att Guds rike inte bara är det vi tänker oss som himmelen. Det verkar ha en bredare betydelse än så. Jesus lär ju lärjungarna att be ”Tillkomme ditt rike, på jorden så som i himmelen”.

Jag växte upp i kyrkan och fortsatte att gå till kyrkan även under mina tidiga tonår. Jag har alltid känt någon form av andlig längtan, även om jag inte alltid själv sätt den som andlig, men kyrkan lyckades inte presentera en väg att besvara den längtan. Jag gick på alla ungdomssamlingar, jag åkte på läger och gick på häftiga, storslagna konferenser. Jag överlät mig gång på gång till Gud och det kändes alltid bra. Men mellan alla storslagna känslorus under lovsången så var ändå min längtan obesvarad. Mycket för att kyrkan precis som resten av samhället präglas av nyliberal individualism. Det som var viktigt var MIN relation till Gud. Att jag kände Guds närvaro och bad om förlåtelse för mina synder. Det blev en spiral av självömkan. Eftersom det enda sättet jag fick lära mig att Gud blev synlig på var att jag vände mig till Gud och bad om förlåtelse för MINA synder framför korset under lovsångsgudstjänsten så fortsatte jag att leva Gudsfrånvänt mellan mötena, så att varje gång skulle kunna känna denna befrielse. Kyrkan lyckades inte visa vad resten av mitt liv – vad jag gör med mina pengar och vart min lojalitet ligger, har med Gud att göra. I bästa fall reducerades lärjungaskapet till att vara en snäll människa, men ännu oftare blev det en rad av dogmer om att inte dricka, misslyckas med något eller ligga, som i sin tur avgjorde om man var med eller inte.

Det ledde till att jag vände mig ifrån kyrkan och från Gud, för om Gud hade något att göra med min upplevelse av kyrkan så ville jag inte ha något med honom att göra. Men min längtan fanns kvar. Någonstans längtade jag fortfarande efter Gud, men efter en Gud som var annorlunda. Jag längtade efter rättvisa och ett slut på allt förtryck. Det som stod om Jesus gick inte ihop med hur kyrkan var.

Jesus var inte så sällan ganska jobbig att ha att göra med. Särskilt för det religiösa etablissemanget. Och om Jesus hade återvänt idag så skulle han nog haft en hel del att säga till om hur det står till i kyrkan. Vi är kallade att vara Jesu händer och fötter på jorden. Vi är kallade att leva ut Guds rike för att spegla Guds vilja med världen och Jesus säger att ”Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig”. Jag tror att något står fel till i hur vi försöker sprida Guds nåd och kärlek. Istället för att sträcka oss ut så försöker vi locka in människor till en byggnad. För det är där Gud hör hemma. Eller? När vi försöker presentera Gud med storslagna konferenser och häftiga konserter så kommer vi aldrig att nå samhällets utsatta, de fattiga och förtryckta.  Delvis för att de helt enkelt inte kommer ha råd att komma och delvis för att de inte kommer tro att de är välkomna när dyra kläder och utseende är uppenbara och verkliga statusmarkörer, även i kyrkan.

Jag tror att Guds rike bäst presenteras på ett annat sätt. På många sätt är lärjungaskapet en resa nedåt. För det var så Jesus gjorde. Han levde med de fattiga, sjuka och utstötta och det var bland dem han visade på Guds rike genom att upprätta, hela och förlåta. Hela Jesu liv visar på en vandring nedåt i hierarkierna och på att härska över synd och ondska genom att betjäna. Jesus var Gud själv som blev ett obetydligt litet barn, som blev flykting, som blev en enkel snickare och en fattig vandrare. Guds rike är som ett senapsfrö. Ett litet obetydligt frö som växer som oönskat ogräs (senapsväxten kan ha flera innebörder – ett vanligt problem med senapsväxten var just att den växte som ogräs i trädgårdarna). För Guds rike kommer nog inte alltid att vara bekvämt. Jesus uppmanar människor att sälja allt de äger och ge till de fattiga, att lämna sina familjer och att avsäga sin lojalitet till det förlovade landet för att få ta del av Guds rike.

Guds rike blir uppenbart när vi erkänner våra privilegier och är beredda att avsäga oss dem till förmån för andra. När vi delar livet och det vi äger med den fattige och får uppleva en gemenskap som bryter vår isolation i utbyte, när vi avsäger oss vår lojalitet till nationalstaten till förmån för Guds rike och när någon sätter sig i vägen för en tvångsutvisning av en flykting till krigets Afghanistan. Men allt detta svåra och hårda arbete kräver också bön och andlig påfyllnad, för ytterst så ligger verket i Guds händer.

Bild1 Bild2

 

Bilder från bön utanför migrationsverket.

 


I en kall sjö med lerig botten… Där fann jag Gud

Jag heter Lina och går Bibel och Efterföljelse här på Liljeholmen. Det sistnämnda kanske du redan listat ut, men iaf. Jag kommer ifrån en rätt så liten, norrländsk kommun. Till ytan är den stor, men till invånarantalet sett så är den nog bland de mindre. Jag är nästan 23 år gammal, och har varit kristen i ungefär 13 år. Innan jag började tro på Gud var jag rätt så ointresserad av religion och frågor om ”livets mening”. Visserligen var jag 10 år, så det kan ju ligga något i det. Men iaf, jag minns så väl när en kompis sa(med tindrande ögon): ”Lina, jag tror på Gud.” Jag blev lite fundersam och frågade henne: ”Jaha, vem är det?.” Min vän, Jenny, berättade sedan om den där fantastiske GUD som hon fascinerats över. Jag minns inte vad hon sa, men jag har ett vagt minne av att jag tillslut sa att jag också skulle tro på honom. Hon verkade så övertygad, så jag ville gärna tro jag med. Men det där med att vilja tro på något utan att veta varför, det bär inte så värst långt. Ett piano kan självklart vara fint, men om jag inte vet om att det kan alstra musik, så är den inte något mer än en vacker möbel.

Dagen kom, då det var min tur att börja mellanstadiet. Fyran… Det var stort. Jag skulle få börja i en ny skola, och min klass som jag gått med under fyra år skulle splittras. Jag var nervös men samtidigt förväntansfull. Min storebror, som började högstadiet berättade om någonting som hette ”Öppet hus”. Jag visste inte så mycket om det, så han fick förklara. Han berättade om hur jag där kunde träffa lite andra barn i min ålder, spela pingis, baka eller vad som nu erbjöds. Sedan brukade de ha en kortare andakt i slutet av kvällen. Jag visste inte så mycket om andakter, men baka var ju skoj. Så jag gick dit.

Där var han igen, den där GUD. Än en gång blev jag intresserad, han hade någonting som fick mig att känna mig hemma. Jag fortsatte att komma på Öppet hus, och även på samlingarna som pågick efter öppet hus, samlingar där vi satt hemma hos våra ledare och pratade mer om Gud. Efter ett tag så bestämde jag och en annan vän att vi skulle bli kristna. Det verkade vara så häftigt det här med Gud, och jag ville vara en i gänget. Jag trodde att Gud fanns på riktigt, det gjorde jag, men jag visste fortfarande inte vad han skulle kunna göra för mig. I klassen var det inte så lätt att berätta om min nya tro, jag var rädd för vad de skulle tycka. Dessutom var det ganska kul att hänga med de ”coola”, och göra det som dom gjorde, utan att ta hänsyn till Gud och hans åsikter. Ena dagen var jag på Öppet hus och bad till Gud, andra dagen svor jag långa ramsor och låtsades som att han inte fanns.

Mellanstadiet var ingen rolig tid för mig, trots förväntningarna inför fyran. Jag var osäker på vem jag var, var jag hörde hemma, hur andra såg på mig och hur jag skulle bete mig för få vara med. Jag minns hur två tjejer från min klass satte sig vid samma bord som mig och frågade varandra vilka som var deras bästa vänner. Den första rabblade upp några namn, inklusive den andra tjejen vid bordet, men inte mitt namn. Den andra tjejen gjorde samma sak. Under vissa perioder i mellanstadiet var kyrkan min tillflykt, den plats där jag kände mig hemma. Jag kanske inte kände mig viktig och sedd i skolan, men i kyrkan dög jag för den jag var. Jag såg att personerna som hängde där hade någonting som jag saknade. De bar på en trygghet och en glädje som jag inte kunde hitta någon annanstans.

Kyrkan blev mitt andra hem. Jag började be till Gud på riktigt(om man nu kan be till honom på låtsas). Jag insåg att för mig FANNS inte bara Gud, utan han var också någon som jag ville leva mitt liv med. Jag insåg att den där tryggheten som mina vänner i kyrkan hade, kom från någonting. Den kom från någon, och denna någon var GUD.

Som 12-åring döpte jag mig, i en kall sjö med lerig botten. Sen den dagen har jag från djupet av mitt hjärta trott på Gud, och att han är den han säger sig vara. Jag kan gråta av bara tanken på hur mycket han gjort och fortfarande gör för mig. Jag ropar till honom då livet skiter sig, och hans svar har hittills alltid varit: Lina, jag är med dig. Ja, han kanske inte har sagt det med en röst som dånar likt åskan, eller genom en eldskrift på väggen. Men ni vet när hjärtat värker så där så att världen helt plötsligt tappar sin färg, och det enda som tar upp ens tanke är OM. Då när jag ropat till Gud, så händer alltid någonting, ibland på en gång och ibland tar det ett tag. Det kan vara en vän som säger någonting som bara fastnar, en låt på radion som träffar mig i hjärtat, en predikan under söndagens Gudstjänst eller någonting annat. Men efter att jag bett till Gud, så händer någonting som gör så att färgerna kommer tillbaka om OM:et byts ut till TACK. Visst det kan vara en slump att jag råkat träffa just ”Jennifer” på väg hem från skolan, och hon råkade säga just de ord jag behövde höra. Visst, det kan vara en slump att Sångaren uppe på estraden sjöng: ”…Fast än livet gör ont, vill jag lita på dig, tro att du hör min bön, att din blick är på mig… Genom allt är jag din” när jag just drabbats av en livskris. Men vet ni vad, då älskar jag den där slumpen, för den har verkligen räddat mig.