Bloggar

BLOGGAR


Slutet

Dagen som vi alla inte har längtat efter närmar sig med stormsteg och mitt i allt packande och städande smyger sig en dyster känsla på och påminner oss om morgondagen.

Jag kan inte fatta att det är sant. Har det verkligen redan gått ett år? Har det redan gått ett år sen man med fjärilar i magen fick nyckeln till sitt rum och låste upp dörren för första gången? Är det verkligen ett år sedan vi hade grillkväll utanför Eva och alla var så där smånervösa och översociala för att man inte ville verka tråkig?

Nej, jag kan inte förstå att det redan är slut. Men det är det. Imorgon är det skolavlutning och dags att säga hej då till klasskompisar, internatkompisar, och älskade vänner. Men för att klämma ut det sista av folkislivet har sista veckan varit minst sagt fullspäckad med en massa fina stunder på Liljeholmen.

Måndagen bjöd på volleybollturnering där Norrgården Södra tog hem segern efter att ha besegrat Bananerna i en rafflande final. Turneringen följdes av en grillkväll inomhus på grund av regn som kom lagom till maten. Kl 19 var det sedan dags för läsårets sista öppen scen, där det bjöds på låtar som var ovanligt sentimentala och sorgliga, men än dock lika bra. På tisdagen stod Liljeholmens bal på kvällsschemat. Ca 70 elever klädde då upp sig i klänning och kostym och gjorde sig snyggare än någonsin inför kvällen som bjöd på både mingel, mat och dans. Även på onsdagskvällen samlades nästan hela skolans elever, och några lärare, för att ta vara på sista tiden tillsammans. Det var spex som stod på schemat och det bjöds på både film, vacker (?) musik och sensuell (?) dans.

Och nu är vi alltså här. Det är torsdagen den 31:e maj och dagen innan det är dags att säga hej då, eller i alla fall vi ses snart igen. Jag vet inte vad jag mer kan säga än TACK. Tack till all personal som har gett oss mat så vi har överlevt, hjälpt oss med städning och lagat det vi har tagit sönder. Tack till alla fantastiska lärare som hela året har stöttat, utmanat och uppmuntrat oss elever. Och sist men inte minst, tack till alla elever. Ni är fantastiska och har alla bidrgit till den glädjefyllda och kärleksfulla stämmningen på skolan. För det är just det som jag främst kommer att komma ihåg från mitt år på Liljeholmen – alla tusen skratt som vi har delat och all den kärlek som ni har visat mig. Året 2011/2012 på Liljeholmen är ett år som jag för alltid kommer att bära med mig i mitt hjärta.

/Vicko på bibel


Sven Hawkins gjorde en Titanic

Hej kära bloggen! Det var ett tag sen sist, Tänkte därför redogöra lite för vad som pågår.

För egen del handlar mycket om slutarbetet, som ålar sig långsamt frammåt.

Har spelat in grunder till 7 låtar med gitarr, cello och en del trummor. Typ inget är i närheten av klart. Skulle nog beskriva kännslan som när man var yngre (eller äldre för den delen med) och vart tillsagd att reda ut röran man ställt till med på rummet. Alla papper ligger överallt och ingenstans.
För att reda ut det hela blir du då tvungen att sammla alla papper du trollat undan och dra fram allt i en stor hög på golvet. Du slår dig ner jämte på golvet och försöker börja strukturera i någon ände. Efter en stund orkar du inte mer,
klockan är tio och det är dags för fika.
Var på du lämnar hela högen framma på golvet.

Här någonstans befinner vi oss nu.
Men på tal om Sven Hawkins händer det ju annat med.
I förra veckan hade vi det väldigt blåsigt här,
Vilket jag och Jonatan bedömmde som gynnsamma förhållanden för drakflygning.
Det fattades bara en drake.
Efter ett misslyckat försök med en alldeles för liten blommpinn-konstruktion spenderade vi stor del av eftermiddagen i snickarverkstan för att vår storslagna beta-konstruktion Sven Hawkins skulle få göra sin jungfrufärd frammåt kvällen.
Sven visade sig tyvärr vara lite för välbyggd och blev en aning frammtung.
Även om han för en kort stund lämnade marken.
Sen behöver ju inte alla drakar flyga, Det fungerade mycket bra att istället dra Sven utmed marken på vår stora gräsyta utanför skolan.

/David, Siso


Vad vi gör på SiSo

Jaha. Vad är det egentligen som händer här? I musikens och trädens förlovade land. I Rimforsas djupa skogar. (mer…)