Bloggar

BLOGGAR


En resa med flera vägar

Resan med Gud är ingen vanlig resa och det är inte heller någon enkel resa. När man tittar tillbaks på allt man har lärt sig och allt som man har bearbetat hittills så inser man hur fort allting har gått. Denna veckan har vi brottats med frågor om sexuaitet och det är något som kan ta mycket energi från en.

 

Andas in och njuta av Liljeholms naturen är ett perfekt sätt att få tillbaks krafterna.  Att få stanna upp och reflektera över allt man lärt sig hjälper till så att man hittar rätt kurs. En rastplats på resan och en påfyllningsstation.

 

 

Vännerna och gemenskapen är också en viktig del för att hålla sig på vägen.  Att ha vänner så nära till hands är en stor faktor i att man inte gått och blivit galen av all information man tar in. Gemenskapen har blivit som en navigatör, den håller en på rätt väg och säger till om man är påväg åt fel håll.
Vi är bara i början av vår resa men tillsammans så tar vi långsamma men trygga steg framåt.

 
En hälsning från Isac Hansson Bibel-musik


Jag får fjäska hur mycket jag vill

På högstadiet hade jag en lärare som hette Anette. Jag minns att jag tyckte att hon var en fantastisk lärare och funderade ibland på att berätta det för henne, men vågade inte riktigt. Det skulle ju ha räknats som fjäsk. Så efter vårt sista betygssamtal tillsammans, när slutbetyget hade satts och jag inte längre hade något att fjäska för, klämde jag ur mig en enkel uppmuntran om hur bra hon var och att jag skulle sakna henne. Det är tråkigt det där, att betyg ofta skapar en distans mellan lärare och elev. I de flesta skolor är ju plugget baserat på att eleven ska prestera och läraren ska bedöma. Och om man skulle få för sig att uppmuntra läraren så uppfattas det ofta som fjäsk och som om man inte står för de fina orden på riktigt.

 

Men som tur är har vi ju inga betyg här på folkhögskola, så då har jag ju inget att fjäska inför. Och just idag känner jag mig väldigt tacksam över våra lärare, så jag tänker minsann fläska på med beröm, för det förtjänar de!

 

Här kommer ett tack till er:
Det är en fantastisk förmån att ha lärare som brinner för det ni undervisar om. Det finns många som skulle kunna ha en föreläsning om aposteln Paulus. Men att få höra om Paulus från en lärare som just då blir rörd och tårögd över hur Gud fullständigt förändrat Paulus liv – då blir det mer verkligt för mig. De tårarna betyder mycket.

 

Vem som helst kan uppmana ett gäng ungdomar att vara generösa och gästfria. Men den vackraste undervisningen på de områdena är när jag en onsdagkväll blir bjuden på köttfärssås och får leka med lego med Åsas son eller när familjen Åbergs vardagsrum blir en plats för teologidiskussion eller sällskapsspel en fredagkväll.

 

Den kanske tydligaste undervisningen om hur man är en närvarande medmänniska är när ni ser oss i ögonen och frågar hur vi mår. Det är inspirerande att se att er undervisning är verklig i era liv. Då blir den trovärdig. Jag blir glad när jag behandlas som en vän och medmänniska, snarare än som en elev. Jag är tacksam för era kloka ord, för att ni lär oss så mycket. Tacksam för era stora hjärtan och ert enorma tålamod med alla våra frågor och funderingar.

 

Så tack! Framför allt till Linnea och Åsa som vi träffar mest, men också till er andra lärare och övrig personal på skolan!

 

Ps. Det heter egentligen inte ens lärare. Kursledare är tydligen det korrekta ordet på folkhögskola. Och här har vi inga elever, kursdeltagare är vi allihopa. Vi brukar skratta lite åt det där, det är ganska charmigt tycker jag. Och väldigt fint.