Bloggar

Blogg


Hej alla människor

Hej alla människor som eventuellt läser detta.

Denna veckan fick jag det ärofyllda uppdraget att skriva på bloggen. Då är det bara en fråga som återstår: Vad ska jag skriva om? Jag funderade lite på vad som hade hänt under veckan, bortsätt från det vardagliga. Fast det gick inte så bra, speciellt när det alldrig riktigt är någon “vanlig vardag” här på liljeholmens folkhögskola. Jag skulle kunna skriva om att vi fikade väldigt trångt, när en go kille med blonda lockar fyllde år denna veckan. Eller kanske om att vi hade “Earth hour” i trosdags mellan 20:00-21:00, och att vi då var runt 15 pers i ett rum med levande ljus (det var sjukt varmt!). Kanske skulle jag kunna skriva om att vi i bibelklassen fick varsitt A4 papper, där de andra i klassen hade skrivit positiva saker om personen i fråga, vilket vi fick ut idag (fredag). Jag frågade några andra i klassen om de eventuellt hade någon idé om vad jag kunde skriva om. Sara Pruit gav förslaget att jag skulle skriva att hon är bäst. Ja, varför inte… “SARA PRUIT ÄR BÄST!!!”

Ja det finns ändå rätt så mycket att skriva om. T.ex. om hur man just nu kan köpa två paket “Smörgåspålägg Tunna skivor” av märket “Persons” för endast 42 kr på Melkers, och få en stjärtlapp på köpet. Priserna gäller vecka 5 t o m söndag 2/2-14. Så gå du också till Melkers i Rimforsa för att njuta av detta frikostiga erbjudande. Som sagt, det var Melkers. Melkers var det ja. Melkers. Men jag skulle också kunna skriva om de fantastiska boksamtalen vi har, som aldrig riktigt blir av.

Men bortsätt från allt detta, så trivs jag fruktansvärt bra här på liljeholmens folkhögskola i Rimforsa. Här har jag träffat många nya vänner, som jag har kommit riktigt nära och fått dela livet med. Jag bor tillsammans med fyra helt fantastiska tjejer i en lägenhet, med en dusch. Vi umgås mycket med varandra, och iblan har jag fått förmånen att ha lite kvalitetstid med någon “one on one”. Dessa tillfällen är guld värda, och jag uppskattar detta mycket. Speciellt då jag har fått komma dessa personer ännu lite närmre. Den kärlek och omtänksamhet som jag har fått här är någonting speciellt. Jag känner att i detta umgänge och i detta sammanhang, har jag kunnat dela med mig av mina tankar och kunnat växa som människa. Men det slutar inte här, vem vet vart vägen leder. Var kommer jag hamna när detta året på liljeholmen är slut? Hur kommer min framtid se ut, eller rättare sagt, hur kommer samhället se ut när jag väl har klivit in i det?

Många kramar

Cecilia Johansson (CissiFnissi)

Cissi


Några bilder från Bibel

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord och det kan jag hålla med om. Så, jag tänkte bjussa på några bilder från det som hänt här på Liljeholmen. Vi har bl.a. sett soluppgång, rott roddbåt, hittat vänner i en garderob, stickat och sett film tillsammans. Det är fint här och jag trivs bra. Man lär sig så otroligt mycket, både på lektionerna men också genom att dela vardagen och allt vad det innebär tillsammans.
/Ida
bild  IMG_0771

IMG_2762 IMG_2923

IMG_2921   IMG_2942


Borde jag hissa segel?

 Jag skriver en del. Eller ganska mycket. Eller inte riktigt så mycket som jag vill intala mig själv kanske. Men ibland så skriver jag. Ibland behöver jag få ner mina känslor och tankar på papper just för att kunna hitta en struktur i det hela. För att kunna förstå mig själv.

Denna text skrev jag den 15 augusti. Det vill säga 11 dagar innan jag började på Liljeholmen.

”Jag står inför avgrunden till förändring men liknar mer ett rådjur i bilens strålkastare. Jag ifrågasätter inte mitt öde utan fortsätter gå med ett dumflin på läpparna. Det kvittar vart, så länge jag fortsätter trampa. Jag oroar mig alltid för sent. Jag reflekterar inte under eller före, bara efter. Alltid detta dumflin på läpparna. Vad som än händer har jag inga förväntningar. Framtiden är ett moln och jag tar det som det kommer. En knytnäve i ansiktet. Men jag inser det inte, jag bara flyter med. Som alltid.

Borde jag hissa segel?”

Denna känsla har präglat mitt liv fram tills ganska nyligen. Jag har alltid haft den känslan av att jag inte riktigt har kontroll över mitt liv. Det är inte jag som gör valen, utan ”saker bara händer” och jag reagerar i min tur så gott det går. Jag har länge tänkt att jag borde ”hissa segel.” Att jag borde ta kontroll och röra mig framåt. Men sen jag börjat på Liljeholmen har jag börjat inse att ett sådant val som att gå på Bibelskola i ett år inte är så mycket mitt eget val egentligen. Att hissa segel är nödvändigtvis inte synonymt för att själv bestämma över sitt eget öde, utan snarare för att ge efter och sätta sin tillit till en makt som är större än en själv. Vinden.

Jag har mer ofta än sällan gått i dessa tankar de senaste veckorna. Att livet är en paradoxalt oplanerad plan. Kristian Antilla sjunger ”I hela mitt liv har jag väntat på livet.” Det är den attityden som präglar min generation. Vi ska plugga i sjutton år och skaffa oss en karriär. Sen ska vi ha partner och barn, ett fint hus och mycket pengar. När vi väl samlat ihop allt på vår lista så kan vi äntligen sätta oss ner och börja leva livet. Vi lever hela tiden i en förberedelse inför det riktiga livet.

Men sen jag börjat på Liljeholmen har jag fått inse facit till detta tragiska livsrecept.

Man kommer aldrig att bli nöjd. Det kommer alltid finnas något mer. Något mer man kan göra, införskaffa, förbättra och uppnå. Man kommer aldrig kunna slappna av och faktiskt börja leva livet. Kärlek är inte något vi kan uppnå. Inte något vi kan jobba eller plugga oss till. Livet är inte en utopi i medelåldern i en trans av eufori och fläckfria dagar.

Livet är ett val, och kärleken finns till för alla.

För att besvara min egen tankeställning för drygt tre månader sen; Ja, jag borde hissa segel. Det borde alla. Det finns en makt större än oss själva som ropar efter att få, i den mest genuina kärlek vi kan tänka oss, ta kontroll över våra liv.

Ps. Och det är inte vinden.

//Johannes (elev på Bibel & Efterföljelse)


Ännu ett blogginlägg från oss biblare på Liljeholmen

Vilka månader vi har haft än så länge. Vi har lärt känna nya kompisar och en del har man fått bättre kontakt med än andra. Men alla är så goa och glada och man vill bara vara tillsammans med alla hela tiden, prata och diskutera  Imorgon (fredag 22 nov) har vi vår första lektion i själavård och det ska bli väldigt spännande och se hur det blir och vad man kommer lära sig just på de lektionerna.

Det börjar närma sig jul och lite av julstämningen har kommit till Liljeholmen (kom några snöflingor igår men tyvärr så försvann det direkt). I kören har vi börjat sjunga julsånger och övar nu till julkonserten som kommer vara sista veckan innan jullovet. Det går bra men en del låtar är svåra och krångliga men med mer övning så ska det nog gå bra. Vi i bibelklassen håller också på att förbereda ett julspel, så igår (skrivet torsdag 21 nov) hade vi klassamtal, då brainstormade vi och kom på massa idéer. Tror att det kommer att gå jättebra för oss och att det kommer bli roligt att vi gör något tillsammans i klassen som vi sedan ska visa upp för hela skolan.

Vi umgås väldigt mycket på kvällarna och det är väldigt roligt, men det blir lätt då sena kvällar och det syns lätt på dagarna då vi är ganska trötta men vi kämpar på och vi försöker att gå och lägga oss tidigt (men som sagt ibland går det inte så bra :-)).

Här kommer det också några bilder från Café Estrad som är på stadsmissionen inne i Linköping. Det är elever från skolan som går Sing/songwriter som sjunger och spelar.

DSC_0003

DSC_0022

/ Elin


En evighet, en kort sekund

7171200 sekunder, 119520 minuter, 1992 timmar, 83 dygn, 11,86 veckor, 2,6 månader, 0,22 år.

I måndags hade klassen en andakt tillsammans där vi alla fick möjligheten att öppna oss, berätta mer om oss själva och dela livet med varandra på ett djupare plan. Efteråt kändes som att vi alla hade kommit varandra så mycket närmare och jag tänkte tanken ”varför har vi inte gjort detta tidigare?”. Ganska fort insåg jag att vi faktiskt inte har känt varandra speciellt länge alls. Ändå känns det som att jag har varit här i en evighet, som om jag har känt dessa människor hela mitt liv. En enkel slutsats av detta är att den faktiska tiden går absolut inte hand i hand med den upplevda tiden. När jag stannar upp inser jag hur fort tiden går. Menar, var det inte nyss september? Samtidigt förundras jag över hur länge jag har varit här. Det känns som om det vore flera år sedan den dagen jag först satte foten i klassrummet och blickade ut över alla okända ansikten som i början knappt hade ett namn men som nu har blivit mina vänner och relationer att vårda livet ut.

Trots att det känns som om tiden springer iväg har vi en längre evighet här än den som har passerat. I alla fall jag känner mig förväntansfull på den tid vi har kvar tillsammans på Liljeholmen och hur mycket djupare vår relation till varandra kommer att bli.

19785600 sekunder, 329760 minuter, 5496 timmar, 229 dygn, 32,71 veckor, 6,6 månader, 0,55 år.

/ Sara N


Glatt hej från liljeholmens folkis

Vad roligt att få skriva ett litet blogginlägg här och få möjligheten att berätta lite om hur sjukt bra vi har det här på bästa Liljeholmen!!! Veckorna här är fullproppade med väldigt bra undervisning i ämnena troslära, lärjungaskap, bibelkunskap och även den undervisning vi får i och med den inriktning vi valt (i mitt fall lovsång)! Samtidigt som vi tar in så mycket som vi bara vill och kan, är det häng lite överallt, asgod mat (alltså tack mat-tjejerna, ni gör det så grymt bra!), massa kaffe/te-pauser, filmtittande och allmänt skönt chill med gosigt folk!

Det är verkligen nyttigt att leva här och så sjukt roligt hela tiden med så mycket människor runt omkring en. Många nya intryck varenda dag och särskilt roligt tycker jag det är att grotta ned sig i Bibeln. Den högläsning vi har i bibeln varenda vecka ger en mycket tankar om vem Gud verkligen är och hjärnan liksom går på högvarv. Det må vara mycket text,  snårigt ibland (känns som att Gud typ går emot sig själv) och man undrar hur han i hela friden tänkte med det han gjorde…   Men kanske är det dessa ifrågasättande tankar som är de viktigaste för att vi ska bli ännu mer trygg i Gud? Det är jag säker på! Han är sjukt imponerande, men samtidigt så klurig och typ oförståelig ibland (?). Det jag ville säga med det här (typ): jag ser väldigt mycket fram emot att få utveckla min relation med honom tillsammans med mina klasskompisar! Är väldigt tacksam för att jag fick förmånen att gå här på Liljeholmen och få ägna ett helt år för det viktigaste någonsin. Guld.

I tisdagskväll åkte jag och min bönegrupp in på läxhjälp i Linköping , där vi fick hjälpa både yngre och lite äldre ungdomar med deras läxor. Det var fantastiskt (!!!), man fick så mycket tillbaka. Verkligen en “win win – situation”. Den flickan jag hjälpte var så glad och tacksam för den hjälp hon fått och man blev så välsignad av att få ge någonting av det lilla man faktiskt har. Vi har även fått se många talangfulla klasskompisar uppträda på öppen scen, gapat till Coldplay’s livekonsert på tv och bara njutit av att våra ögon kan se den sjukt vackra, färgsprakande hösten.

Idag åker jag och fem andra klasskompisar från lovsångsprofilen till Jönköping på en lovsångskonferens, det kommer nog bli grymt! Önskar er allt gott ni som läst detta och glöm aldrig att Gud är sååå nära dig, även om det inte alltid känns. Vi får vila i att han bär oss igenom allt, glädje som sorg!

Hildur


Framtidens kyrka på Frizon

Skönaste felet i årets festivalhäfte är rubriken på torsdagens panelsamtal i Förtältet; “Från tempel till klubb, från bönehus till pub – ett samtal om ondskans ansikte.” När det skulle stå “ett samtal om framtidens församling”. Liljeholmens egen Matilda Boström ledde samtalet, som kom att handla om allt från vilka gudstjänstlokaler som gäller till hur principfast och “pekpinnig” framtidens församlingen kommer vara.

Framtidens kyrka är något det pratas mycket om på Frizon 2013. Idag gick t ex det här seminariet, om frikyrkan;

IMAG0109

Det berättades om en pastor på 60-talet som åkte Vasaloppet och nästan blev av med jobbet pga av skandalen som följde. Seminarieledaren Anna-Karin Abrahamsson önskade att framtidens kyrka inte skulle dela upp andligt och världsligt, djupt och ytligt på samma sätt, utan att det skulle få bli en skön helhet. Exakt så är det på Frizon, tänker jag! Här finns hela kalaset; beachvolley-välgörenhet bredvid tältet som anordnar klubblovsång, bönetältet bredvid förtältet där Pelles talkshow lyfter taket, metalkonserter som blandas med countrymusik och folk som springer mellan gympapass och modevisningar. En salig, fet blandning.

IMAG0111

Ungefär såhär är det på Frizon. Skratt, allvar, sol, möten och mjukost. GOTT!

Text & foto: Annika Nilsson


Adam Tensta, Magasinet

Igår kväll fick vi nöjet att se Frizons kanske mest uppmärksammade bokning i år, Adam Tensta! Det var en riktigt kul spelning med bra tryck och härlig stämning. Vi var såklart på plats och tog bilder.DSC_1457DSC_1431 DSC_1460 DSC_1475

 

Text & Foto: Viktor Johansson


Frizon 2013 är igång!

Igår den sjunde augusti drog Frizon 2013 igång – FANFAR! Liljeholmen var på plats som vanligt, i förtältet som detta år är typ fem gånger så stort för att alla vill ju hänga med Liljeholmen. Kan ha nåt att göra med publiktrycket på Late Night med Pelle också… Årets festivaltema är Tillbaka till framtiden och förtältet var tänkt att ge en känsla av himlen.  DSC_1075-Redigera

DSC_1070-Redigera

Resultatet blev festivalens mysigaste hängplats och någon slags korsning mellan himlen och cirkus tack vare det stora härliga tältet vi har i år. Här serverar vi våfflor och gott sällskap, intressanta panelsamtal och unplugged-spelningar.

Först ut igår var Liljeholmens egen Emelie Lindén som trots schemaändringar och tidspress levererade en grym spelning. Pepp start inför resten av helgen!

DSC_1141-RedigeraDSC_1181-RedigeraDSC_1161-Redigera

 

Vi ser fram emot fler bra spelningar, gött häng och liknande trevligheter framöver här på Frizon!
Text: Annika Nilsson. Foto: Viktor Johansson

 


Studieresa med miljö och rättvisa

Nu är det snart dags för eleverna 2012-2013 att ge sig ut på den gemensamt planerade studieresan. I år går resan till London. Kyrkorna i England har en lång och rik tradition av samhällsengagemang på olika nivåer. Efter nästan två dagars tågresa kommer vi att komma fram till London där vi bland annat besöker den kristna miljöorganisationen Arocha, kommuniteten Bruderhof och WorldShapers Academy som hjälper socialt utsatta barn och ungdomar. Självklart passar vi på att gå på gudstjänst i olika kyrkor.

 

BruderhofEn dag på Bruderhof

 

Vill du veta mer? Kolla gärna in följande sidor:

http://www.bruderhof.com/

http://www.worldshapers.org.uk/

http://www.arocha.org/int-en/index.html