Bloggar

Musiklinjen


Sven Hawkins gjorde en Titanic

Hej kära bloggen! Det var ett tag sen sist, Tänkte därför redogöra lite för vad som pågår.

För egen del handlar mycket om slutarbetet, som ålar sig långsamt frammåt.

Har spelat in grunder till 7 låtar med gitarr, cello och en del trummor. Typ inget är i närheten av klart. Skulle nog beskriva kännslan som när man var yngre (eller äldre för den delen med) och vart tillsagd att reda ut röran man ställt till med på rummet. Alla papper ligger överallt och ingenstans.
För att reda ut det hela blir du då tvungen att sammla alla papper du trollat undan och dra fram allt i en stor hög på golvet. Du slår dig ner jämte på golvet och försöker börja strukturera i någon ände. Efter en stund orkar du inte mer,
klockan är tio och det är dags för fika.
Var på du lämnar hela högen framma på golvet.

Här någonstans befinner vi oss nu.
Men på tal om Sven Hawkins händer det ju annat med.
I förra veckan hade vi det väldigt blåsigt här,
Vilket jag och Jonatan bedömmde som gynnsamma förhållanden för drakflygning.
Det fattades bara en drake.
Efter ett misslyckat försök med en alldeles för liten blommpinn-konstruktion spenderade vi stor del av eftermiddagen i snickarverkstan för att vår storslagna beta-konstruktion Sven Hawkins skulle få göra sin jungfrufärd frammåt kvällen.
Sven visade sig tyvärr vara lite för välbyggd och blev en aning frammtung.
Även om han för en kort stund lämnade marken.
Sen behöver ju inte alla drakar flyga, Det fungerade mycket bra att istället dra Sven utmed marken på vår stora gräsyta utanför skolan.

/David, Siso


Vad vi gör på SiSo

Jaha. Vad är det egentligen som händer här? I musikens och trädens förlovade land. I Rimforsas djupa skogar. (mer…)


SiSo

I brist på annat slängde jag ner en liten beskrivning av klassen som Åsa sedan kom att kalla en kärleksförklaring till SiSo. Det här är min klass.

Jag försökte skriva en blogg när jag var tretton. men det var 9 personer som läste den och vi var alla i samma kompisgäng så våra bloggar blev ett sätt att kasta skit på varandra lite diskret. Jag gav upp efter ett år.

I gymnasiet ville en vän att jag skulle börja blogga, han visste hur mycket jag tycker om att skriva. Det blev tre inlägg tror jag.

Det känns svårt att sitta och hälla ut sitt liv på tangenterna och dessutom finns det för tillfället inte så mycket att berätta. Så därför tänkte jag inte skriva om mig själv utan om min klass.

I oktober mailade min vän Malin och frågade om folket på folkis och det här skrev jag om mina klasskamrater ( väldigt fult ord för övrigt)

Joel Melin
“Vi blev sjukt nära de första dagarna och vi kan verkligen prata om allt. Han är en trygg person i en annars ganska hektisk tillvaro. Jag spelar alltid mina låtidéer för honom först. Han har så jäkla snygg röst och är grym på både piano och gitarr”

David Gustavsson
“Har hes röst och är asbra på gitarr. Jättetrevlig och glad. Vi satt ch pratade om livet i drygt tre timmar för några veckor sedan. Han och jag var även i samma projektgrupp och man kommer varann väldigt nära när man skriver och spelar ihop. Det är knäppt för jag tycker  mycket om honom men kan inte påstå att vi är vänner egentligen. Men vi tycker om att vara med varann. I vissa av hans låttexter känner jag mig otroligt träffad. Men så är det när man skriver bra texter – alla kan relatera”

Emelie Lindén
“Det är nånting som gör att vi inte klickar. Tror jag. Men hon är ashärlig och jag har alltid kul när jag väl är med henne. Vi hänger inte så ofta så det kansek är där problemet ligger. Vi slåss med samma känslor, det är skönt. Vi fattar varann. Hon är asgrym. Typ Regina Spektor fast med mycket bättre sångröst”

Mirja Järvelä
“Världens soul-röst! Riktigt nice” Kan inte placera hennes musik dock. Det är musik för ett band men som också funkar skitbra med bara gitarr och sång. Hon är så himla härlig. Vi har alltid skitkul när vi går ut och dansar.” (Älskar att jag skrev det när vi varit ute och dansat en enda gång)

Pixie Kampfjord Karlsson
(ja jag trodde du hette Kampfjord fram till november typ)
“Låter som Anna Ternheim, skriver låtar som Simon&Garfunkel. Vi är nära men umgås sällan. När det var grillkväll med skolan kom hon upp till mitt rum och vi satt och pratade jättelänge. Kändes som vi verkligen hittade varann då. Hon är så öppen, det är fint.”

Johannes Rex
“Skriver sjukt bra musik! vet itne vad jag ska likna det vid…härlig pop typ fast ändå inte. Vi är väldigt lika till sättet, nästan så att det skaver. Och vi har ofta olika åsikter om saker och ting. Vet itne om jag gillar honom eller blir irriterad på honom. Är nog lite av båda. Men det är mysigt att pilla i hans hår, det är bra.”

Hanna Lindstrand
“Kan inte greppa henne riktigt. Mitt första intryck var att hon var otroligt osäker och blyg. Sen när jag hörde hennes musik… ja det går inte att beskriva. Elektronisk musik med sån jäkla edge. Känner henne inte alls men jag är glad att hon finns i klassen. Unik som bara den.”

Förlåt Pixie! Jag vet att du hatar Anna Ternheim men jag tycker att hon har en ascool röst och det var nog därför mitt huvud kopplade ihop er.
det har gått tre månader sen jag skrev det här och jag hade egentligen tänkt skriva vad jag tycker om er nu. Hur fantastiska jag tycker ni är och hur bra ni får mig att må. men det blev ett väldigt långt inlägg så jag skriver en liten fras om er istället.
David – Du är den fyndigaste person jag vet och du får mig alltid (alltid) på bra humör
Pixie – Du är och kommer alltid att vara den mest coola personen i mitt liv
Joel – Jag tänker inte mata ditt ego. (Du vet att jag tycker om dig)
Mirja – Du är en så varm person. Du ser mig även om jag inte är där och låter mig alltid veta när jag saknas
Emelie – Du får mig alltid att skratta och du stöttar mig i allt, vad gjorde jag utan dig?

Johannes&Hanna – Ni saknas. Varje dag.

/Katarina Bech


Cupcake party!

Inflyttning, massor te, nya grannar, mysigt häng på poppel och läxor.

Som några av er vet har jag pendlat från Linköping hela hösten, vilket har varit energikrävande. Nu är jag bosatt på skolan och kan äntligen fokusera på skapandet. Med ett par nykläckta låtidéer känner jag hopp inför vårterminen.

Det är härligt att vakna upp på morgonen och börja skoldagen med frukost i matsalen istället för att hålla sig vaken på 39:an från Linköping.

Förhoppningsvis blir det en lång vårtermin, för jag vet fortfarande inte vad som kommer att hända i höst. Det känns skumt att vi är så få i siso-klassen; vi saknar ju 2 stycken. Jag får helt enkelt vänja mig att vi slutar i tid på fredagseftermiddagarna.

Jag planerar ett cupcake party till nästa helg; kom till Poppel om du vill baka, äta, dricka te eller bara hänga.

Peace,

Mirja