You must add an image in the Widget Settings.

Efter diakoniutbildningen

Konstpedagogen Tezz blev fängelsediakon

Som konstpedagog hade Tezz Ekdala studerat psykoterapi och arbetade bland annat med att låta människor bearbeta svåra saker och återupptäcka livslusten. Men hon kände sig begränsad av att inte få ha ett tydligare fokus på Gud, och hennes längtan efter att få jobba mer direkt med diakoni växte.

–Ett år in i utbildningen fick jag veta att de inte skulle ha möjlighet att anställa mig i min hemförsamling, vilket jag hade räknat med. Då kändes det hopplöst, hade jag valt fel? Jag gick igenom en liten kris. Men Gud bekräftade mig och visade att jag skulle fortsätta utbildningen, berättar hon.

Idag, snart två år efter utbildningen jobbar hon som fängelsediakon som EFK-diakon på kvinnoanstalten i Ystad och som ”diakonledare” inom Svenska kyrkan.

– Jag skulle rekommendera den som vill jobba som diakon i frikyrkan att läsa här. För jag tror att den rollen kommer behövas mer och mer, berättar Tezz som gick utbildningen mellan 2014–2016.

 

Sture Kuhlin blev diakon i Smyrna i Göteborg

När Smyrnakyrkan i Göteborg började prata om att utlysa en diakontjänst på deltid började Sture Kuhlin fundera på att ta språnget från optikeryrket till att arbeta med det han brinner för, diakoni och själavård.

I samband med funderingarna började han studera på Liljeholmens diakoniutbildning, eftersom han ville ha mer undervisning i ryggen om han skulle få tjänsten.

– Jag hade redan mött människor och mer eller mindre uttalad själavård, men utbildningen var viktig och gav mig väldigt mycket in i församlingsarbetet.

När Sture blev klar med utbildningen jobbade han redan deltid i Smyrna men fick också jobb på deltid som diakon inom sjukhuskyrkan ett arbete han rekommenderar varmt till den som har förutsättningar  för det. Idag arbetar Sture heltid i Smyrnakyrkan som diakon.

 

Intresset för diakoni ledde Karin att starta sorgegrupp

– Jag har alltid varit intresserad av själavård och diakoni, därför sökte jag till utbildningen, jag ville fördjupa mig mer, berättar Karin Ljunggren som fick tjänstledigt på deltid och tog uppehåll från andra engagemang för att kunna studera.

– Utbildningen har verkligen teman för hela livet. Jag har fått mig många redskap som kommer till användning, i mitt jobb som barnmorska. Inte minst kunskap om våldsutsatta kvinnor.

Efter utbildningen kom Karin att starta en sorgegrupp tillsammans med en diakon i en närliggande församling för att hjälpa sörjande att bearbeta sorg i samband med att närstående gått bort.

– Sorgebearbetning och stöttning är något jag fick en längtan efter att jobba med. Det finns ett stort behov av tröst och bearbetning hos människor i sorgesituationer.